Två dagar kvar, sen smäller det

Två ynka dagar kvar. Sen är det dags. Det känns nästan lite konstigt när jag har haft det som mål sedan i vintras. Sista veckan har bara svischat förbi - jag har knappt hunnit tänka och än mindre förbereda mig inför loppet. Möjligtvis är det lika så bra, då har jag ju heller inte hunnit bli nervös.

Väderprognosen inför lördag ser i alla fall alldeles strålande ut:

Det enda som oroar mig är den irriterande känslan av ett virus i kroppen. Det kliar lite i halsen, och har gjort det ända sedan i helgen. Det blir inte värre, men heller inte bättre. Jag vet hur mycket mindre ork jag brukar ha när jag känner så här. Dunderkurs-tips någon?

I morgon hämtar jag ut nummerlappen. Kanske blir det mer verkligt då att det snart är dags.