Semester är härligt, visst? Men det här med att få till träningen när man åker bort är inte alldeles enkelt. Visserligen rör man sig oftast mer när man är ledig (i alla fall jag), men styrka - hur tränar man det? Löpning är enklare, men inte alldeles självklart heller när man är på ett nytt ställe och dessutom har tre barn i släptåg hela dagarna.
 |
| På toppen av Kappruet, Härjedalen. |
Den senaste veckan har jag tillbringat i fjällen. Optimist som jag är packade jag ner träningskläderna i den maxade väskan. Men det visade sig vara en viss övertro till att få till någon träning alls. Efter dagliga mer eller mindre krävande vandringar och klättringar och en stor mängd fjällluft i kroppen så orkade jag helt enkelt inte ge mig ut och springa dessutom. Jag bestämde mig för att det fick duga som tillräcklig träning, och att jag förmodligen mådde bra av att ta det lite lugnt också. Semester är ju faktiskt till för att njutas av och inte för att skapa stress.
Fast jag måste säga att jag ångrade mig lite idag. Första dagen hemma igen. På med springskorna och iväg direkt på morgonen. Allt för att inte ens hinna börja tveka. Men oj vad segt det kändes. Som om någon lagt stenbumlingar i hela låren på mig. Tunga. tunga ben och ingen löpteknik alls. Jag fick kämpa mig igenom rundan på ren vilja. Med mantrat i skallen att det här förmodligen är bra för mig, jag måste lära mig att fortsätta springa även om jag är trött. Men kul var det inte, bara jobbigt. Bah.
Den där halvmaran börjar komma obehagligt nära i tid nu. Jag måste börja springa längre om jag ska fixa den. Resten av semestern blir det träning, det lovar jag härmed!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar