En månad plus två dagar kvar till Midnattsloppet och två månader minus en dag kvar till Stockholm Halvmarathon. Två månader kan jag tyckas vara rätt gott om tid, men nej det är det inte. Två månader går fort.
Dessa ynka två månader gör att jag börjar bli lite stressad över att jag måste börja öka längden på åtminstone ett pass per vecka. De senaste två veckornas försök till längre pass har bara gett mig dåligt självförtroende. 12 km förra veckan var inte en trevlig upplevelse alls och de 15 km som jag lyckades få till igår var ju förvisso ganska långt, men jag sprang väldigt långsamt och trots det blev jag väldigt trött. Pulsklockan visade på en högstapuls på 191 slag vilket ju känns lite galet för ett långpass. Att jag sen kände av knät efteråt och dessutom var helt slut resten av dagen var inte heller precis det jag hade önskat.
Jag kanske kan förklara bort det med att det båda gångerna har varit rätt varmt och jag i efterhand konstaterat att jag förmodligen haft något mindre virus i kroppen som spökat, men det är nog inte hela sanningen. Jag får erkänna att en halvmara är längre och jobbigare att klara av än vad jag inbillat mig. 2,1 mil är LÅNGT.
Kommer jag verkligen att fixa detta?!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar