Maxpulstest

En nyinköpt pulsklocka är till för att testas. Så är det bara. Trots att omgivningen klagar på min nördighet.

Två morgnar i rad har jag vaknat av busiga katter vid halvsex-snåret, plockat upp pulsbandet bredvid sängen och sedan testat vilopuls. Allt ackompanjerat till makens suck och stön.

Ikväll var det dags att testa max. Intervaller på löpband stod på schemat. Allt gick bra ända fram till det att jag började närma mig max och plötsligt blev rädd och såg framför mig en mindre graciös vurpa när jag flög av bandet. Alltså vågade jag inte riktigt pressa mig ännu lite till utan fegade ur lite och hoppade av. Men då var pulsen ändå uppe i 198. Förmodligen ligger jag lite över 200 i maxpuls. Med andra ord klart över den gamla standardformeln 220 - ålder. Inte för att det har någon betydelse prestationsmässigt, men klart värt att veta inför framtida träningspass.

Att jag sedan svettades som en tok och var lite lätt spyfärdig är smällar värda att ta.